NfB: Kunskap om och färdighet i att bestämma sin position med hjälp av krysspejling.

Pejla kända föremål

Om ett föremål pejlas och Bk rättas till B som läggs ut i sjökortet, fås en ortlinje. Om samtidigt ett annat föremål pejlas, fås ännu en ortlinje men bara ett möjligt läge - ortlinjernas skärningspunkt. Så bestäms positionen genom krysspejling.

En enkel krysspejlning av två kända föremål i en idealisk vinkel 90°.

Bäringens osäkerhet varierar. Metod och teknik avgör men även en van navigatör får under goda förhållanden räkna med minst +/- 1° mätfel. Minst lika stor osäkerhet i deviationen och missvisningen tillkommer. Totalfelet är då i bästa fall +/- 2°, vilket motsvar en 500 m bred sektor på 3 M avstånd från det pejlade objektet eller en 1000 m bred sektor på 6 M. Osäkerhetsområdet ökar alltså med avståndet från pejlobjektet. Vid sämre förhållanden är mångdubbla värden inte ovanliga.

Det minsta osäkerhetsområdet vid krysspejling fås om vinkeln mellan bäringarna är så nära 90° som möjligt. Osäkerhetsområdet blir större ju mer vinkelskillnaden avviker från idealet. Du kan befinna dig var som helst i osäkerhetsområdet, även om man tenderar anse sig vara mitt i det. Vid kurssättning från ett osäkerhetsområde förutsätter man alltid att man befinner sig i områdets ogynnsammaste hörn.

Om en bäring kombineras med en enslinje - eller bättre - om två enslinjer kombineras, blir positionen betydligt säkrare. Enslinjer är ju inte behäftade med kompass- och avläsningsfel. Läget blir även avsevärt säkrare om en tredje pejling får bekräfta en krysspejling. Då är 60° mellan varje bäring idealiskt.

Här pejlas tre föremål och en feltriangel (osäkerhetsområde) uppstår på grund av mindre noggrannhet i pejlningen. Anta att du befinner dig i det ogynsammaste läget i förhållande till eventuella hinder.