TIDVATTNET I VÅRA FARVATTEN

Tidvattnet i Östersjön är i princip omätbart. Från nordligaste Öresund kan man svagt märka det och trots att det ökar norrut i Kattegatt blir det så marginellt att tidvattensuppgifter där knappast finns att tillgå.

Även i Bälten är tidvattnet obetydligt. Dock finns här tidvattentabeller som det i viss omfattning tas hänsyn dem.

Längs Norge är höjdskillnaderna obetydliga längst i syd. Från Stavanger norrut ökar de sen till omkring 3 m.

Nordsjön kan ses som ett slutet innanhav avgränsat i söder av Dover Strait. Tidvattnet blir lite komplicerat eftersom en fortskridande våg rullar in mellan Skottland och Norge och återkastas av Doverområdet och kusterna i söder. Då bildas då en stående våg *med tre s.k. nodlinjer tvärs över Nordsjön.





Den södra, ungefär från Orfordness till Maas, begränsar en liten bassäng som sträcker sig till Dover. Den i mitten, ungefär från Flamborough Head till Esbjerg, avdelar två bassänger; en från den södra nodlinjen och en till den norra nodlinjen som bildas ungefär mellan Peterhead och Stavanger. I var och en av dessa fyra bassänger strömmar vattnet huvudsakligen i nord-sydriktning ungefär 6 timmar åt vardera hållet. Enligt tidigare blir strömmen starkast men höjdskillnaderna små vid nodlinjerna. Corioliskraften tvingar dock strömmen vinkelrätt mot strömriktningen varför vågsystemet drivs att rotera motsols runt Nordsjöns tre s.k. amfidromier med små höjdvariationer i centrum och stora vid periferin. Vattenpressen blir störst mot de södra kusterna för att sen successivt avta.

Längs den engelska ostkusten rör sig dock tidvattnet som en fortskridande våg.

Ett gott stycke från västerut från Dover Strait präglas också Engelska Kanalen av en stående våg med en nodlinje vid Isle of Wight. I nästan hela denna bassäng vänder strömmen när det blir HW i Dover. 3 timmar senare blir den starkast. Höjdskillnaderna blir störst vid de franska kusterna.

Även Irländska Sjön blir en sluten bassäng med en stående vågs nodlinjer vid inloppen nord och syd om Irland. Höjdskillnaderna blir alltså minst där och störst vid svängningsbuken vid Liverpool Bay. För strömmarna blir det tvärtom.

Även Biscayakusterna och Iberiska halvöns Atlantkuster har kraftigt tidvatten. Höjdskillnaderna varierar typiskt mellan 3 och 5 meter.

I Medelhavetbildas ingen stående våg och höjdskillnaderna där blir bara som mest upp mot metern. I vissa sund kan dock strömmen stark; t.ex. 4 knop i Messinasundet.

* Stående våg är ett vågfenomen som bildas av två vågrörelser som rör sig motsatt riktning och superpositionerar med varandra. Därigenom uppstår bukar och noder längs vågorna och en våg som ser ut att stå stilla och bara svänga fram och tillbaka - en stående våg. Vågen har sin största amplitud i bukarna och minsta i noderna och avståndet mellan noderna är en halv våglängd.