Behörighet

Behörigheter i båtar och mindre skepp

Fritidsfartyg med mått både under 12 m längd och 4 m bredd benämns fritidsbåt. Där behöver den ansvarige ombord inte ha några formella kvalifikationer - så länge båten är svensk och är på svenskt eller internationellt vatten!

Trots att inga formella behörighetskrav ställs (ännu*), måste en fritidsskeppare ha vissa kunskaper för att båten enligt lag skall anses vara betryggande bemannad. Så länge allt går bra är risken för att han måste bevisa sin kompetens obefintlig. Men jag kan tänka mig fall då både domstol och försäkringsbolag kan ha orsak att reagera. Lägsta kompetensnivå torde ungefär motsvara kunskapskraven för Förarintyg. Jo, det är den korrekta, varudeklarerade benämningen på grundkursen. Jag frågas ofta om huruvida en potentiell kursdeltagare skall satsa på Båtförarbevis, Skärgårdsskepparen eller rentav klämma till med Lillskepparen. Snälla kursarrangörer, ha lite koll på vad det är ni säljer!

Om fritidsbåt är minst både 12 m långt och 4 m brett - krävs att skepparen har avlagt prov för Kustskepparintyg, d.v.s steg 2 i utbildningen. Någon övre storleksgräns anges inte, men bl.a. lagens "betryggande bemannad" hindrar denne fritidsskeppare från att leta efter begagnade hangarfartyg.

Som skepp betecknas fartyg med en längd överstigande 24 m. Fartyg upp till 24 m kallas båt.

Andra länder kan på sina territorialvatten ha en annan uppfattning om kompetensen hos svenska skeppare i svenska fritidsbåtar. Det gäller främst Tyskland men även i bl.a. Danmark, Frankrike, Spanien, Italien, Jugoslavien, Grekland och Turkiet har man ibland synpunkter på detta. Vanligast fordras att den svenska fritidsskeppare ombord i sin egen båt medför sitt nautiska kompetensbevis. Förarintyget brukar accepteras. Det godtages i regel också om man vill hyra en inhemsk båt. Dock inte i Tyskland. Där fordras adekvat tysk behörighet med allt vad det innebär.

Vill man färdas på Europas inre vattenvägar söder om Östersjön, kommer fritidsskepparen nu för tiden inte långt utan att visa upp sitt Kanalintyg.

För att använda VHF fordras VHF-certifikat (SRC). För att använda övriga internationella maritima frekvenser i fritidsfartyg fordras minst Long Range-certifikat (LRC).

Dessutom krävs tillstånd från Post & Telestyrelsen för att inneha ovanstående utrustning.Av nämnda behörigheter är bara Kanalintyget och radiocertifikaten internationell erkända. Utsjöskepparintyg, Radarintyg, Manöverintyg för högfartsbåt, Båtmekanikerintyg, och seglarintygen medför ingen behörighet. Bara att NfBs kunskapskrav för ett godkänt prov har uppfyllts.

Så långt om fritidsfartyg. Om fartyg om minst 6 meter används för annat ändamål än enbart fritid, krävs yrkesbehörighet av befälhavaren; det anses då vara kommersiell sjöfart. Bl.a. charter-, taxi-, dykar- och rundtursbåtar liksom seglarskolornas båtar måste ha en behörig skeppare ombord om de är längre än 5,99 meter. Att skaffa sig de allra lägsta behörigheterna är möjligt för de flesta, men bl.a. praktikkraven nära nog omöjliggör högre behörigheter om man inte är yrkessjöman.

Några definitioner är här nödvändiga: Passagerare - i stort sett alla som inte tjänstgör ombord. Oavsett om de betalar eller inte. Passagerarfartyg - medför fler än 12 passagerare. Här ställs betydligt större krav på bl.a. utrustning och bemanning. Dräktighet - ett av flera volymmått på fartyg. Idag anges inte sort men förr hette det BRT (bruttoregisterton) eller GT. 1 BRT är nära 3 kubikmeter. Inre fart (E) - inom Sverige och utanför kusterna till högst 1 M från hamn/skyddad plats samt i Kalmarsund och på svenskt vatten i Öresund. juni, juli och augusti gäller till högst 6 M från hamn/skyddad plats.

Med godkänt prov samt uppfyllda krav huvudsakligen rörande syn, färgsinne och hörsel, fås ett utbildningsbevis för Fartygsbefäl klass 8. Därmed får man i princip vara befälhavare i inre fart på fartyg under 20 BRT* (dock ej passagerarfartyg). För fiskefartyg är reglerna något annorlunda. *20 BRT motsvarar ungefär volymen i en 35 fot motorseglare.

De som innan 1985 avlade Skepparexamen har automatiskt minst likvärdig behörighet. Lite oförtjänt, tycker många, eftersom den utbildningen närmast motsvarade dagens Kustskepparintyg.

Med Fartygsbefäl klass 8-examen, 24 mån yrkesmässig däckstjänst, svenskt medborgarskap och 20 levnadsår fås en behörighet som skall förnyas var 5:e år. Därmed kan man vara befälhavare eller styrman i inre fart i betydligt större fartyg; även små passagerfartyg.

Detta räcker dock inte för att vara befälhavare yrkesmässigt om fartyget kan göra 35 knop. Då måste han även ha särskild utbildning och ett certifikat på detta. Här duger inte NfBs Manöverintyg. Om fartyget kan göra 45 knop skall det dessutom finnas en styrman med detta certifikat.

För segelfartyg som använd kommersiellt krävs dessutom att besättningen har den erfarenhet som behövs med hänsyn till trafikmönster, konstruktion och utrustning.

Även på maskinsidan krävs kompetens. För maskinstyrka 75-405 kW på yrkesfartygen i inre fart måste en ombord, vanligen befälhavaren, ha examen för Maskinbefäl klass 8. För maskinstyrka 406-750 kW måste två ombord ha det. För ångmaskin - jo, det finns ännu ett antal kommersiellt verksamma mindre ångbåtar - gäller särskilda krav.

Att efterse bestämmelserna åvilar Sjöfartsverkets inspektörer. Att dessa prioriterar kontrollen av större fartyg framför extraknäckande fritidsbåtsägare är förståeligt. Kontrollen av denna sk gråzon har också numera till stor del delegerats till Kustbevakningen; möjligvis även till Sjöpolisen. De har ju helt andra möjligheter att kontrollera båtar och mindre fartyg. Bli därför inte förvånad om du dessa ombeds visa din behörighet. Antingen ditt Kustskepparintyg om du framför ett fritidsfartyg eller din föreskrivna kompetens om du använder din båt kommersiellt.