SKIVMETODEN

Vid radarnavigering i en skärgård hinner man sällan bestämma sitt läge genom att på vanligt sätt identifiera lämpliga objekt, mäta avstånd och/eller bäring till dem samt lägga ut detta i sjökortet med passare och transportör. Bara den som är väl förtrogen med områdets radarbild, d.v.s. öarnas form och inbördes läge, kan radarnavigera där utan hjälpmedel. Men även med en enkel "stäv upp" (Head up)-radar kan man med hjälp av en genomskinlig skiva med stor precision snabbt bestämma och under resan kontinuerligt följa upp sitt läge.

Gör skivan själv Lättast är att rita ringar och en stävlinje på ett papper som sen kopieras på ett overheadpapper. Radarns fasta avståndsringar skall motsvaras av lika många ringar på skivan och deras inbördes avstånd skall stämma med det sjökort som används. Om t.ex. radarns 1 M-skala har fyra fasta ringar så skall skivan också ha fyra ringar med sinsemellan 0,25 M i det aktuella sjökortets skala.

När man sen skiftar skala på radarn motsvarar skivans ringar fortfarande radarns fasta ringar; men nu med halva avståndet på 0,5 M-skalan och dubbla avståndet på 2 M-skalan o.s.v.

En skiva gjord i skala 1:25 000 kan även användas i skärgårdskort 1:50 000 och kustkort 1:200 000 men då är det inbördes 0,5 respektive 2 M mellan ringarna.

Eftersom Mercatorkortet växer med latituden duger bara skivan för den latitud den är avsedd för. Vid mycket exakt navigering har det hänt att upp till tre olika skivor använts i samma sjökort.

Användning

Lägg skivan över sjökortet så att stävlinjen motsvarar kursen och dess "bild" stämmer med radarbilden. Skivans centrum är positionen.

Skivans stävlinje orienteras i sjökortet både efter kompassen och efter ekon på och intill radarn stävlinje. Detta görs normalt på fri hand - vill man vara noga kan transportören användas. Stävlinjens riktning är viktigt för att snabbt kunna tyda en "stäv upp"-bild, jämföra den med sjökortsbilden samt malla in skivan rätt. Om man styr mot något identifierat eko - t.ex. en liten ö, ett sund, en boj - blir då även detta en ”stävlinjepejling”. Dessutom är det ju viktigt att veta vart stäven pekar och åt vilket håll man rör sig.

Skivans ringar mallas in mot landkonturerna runt om alldeles som radarbildens avståndsringar ligger i förhållande till omgivande landekon. I första hand väljs lätt identifierbara landekon med skarpa konturer och om möjligt stränder som tangerar en avståndsring. Men det är inte tvunget eftersom en strandkonturs läge mellan två ringar lätt kan uppskattas. En eventuell osäkerhet vägs upp av att skivan mallas in mot så många punkter som möjligt samt åt olika håll.

Här styr man 150º. Radarns tredje avståndsring tangerar Norrholmen 30º om styrbord, Måsknuv boj tvärs om styrbord och Klövskär fyra streck om babord. Skivan orienteras alltså i sjökortet efter radarbilden och kompassen. Vid behov korrigeras läget genom att man sätter ny kurs. Är man på sidan av sin avsedda kurslinje, räcker ofta några graders gir. På så sätt följs hela tiden båtens framfart i kortet. Man lär sig snart också att bedöma och kompensera för eventuell ström och avdrift. Genom att tillfälligt flytta skivan framför sin position, får man en uppfattning om hur radarbilden kommer att se ut när man når den punkt som då är skivans centrum. Det underlättar identifiering av omkringliggande ekon.

Vid stora girar, t.ex. runt uddar eller in mot ett sund, bör man helst utses den punkt där giren skall påbörjas. Att börja giren för sent och sen - när detta inses - gira okontrollerat, är ett vanligt fel. Om giren inleds på en bestämd punkt och därefter görs med jämn girhastighet, blir giren kontrollerad. Flytta fram skivan till girpunkten strax innan du är där och gira först när radarbilden stämmer med skivbilden. Följ radarbilden med skivan under giren och kontrollera att båten håller girkurvan. Flytta fram skivan till den punkt där båten bör komma ur giren, stötta sen på rätt kurs och jämför åter radarbild med skivbild. Korrigera genast läget. Med lite vana kan detta göras direkt genom att giren stoppas tidigare eller får fortsätta några grader till.

Upptäckt och identifiering av fasta objekt på radarn underlättas av skivan. Deras riktning och förhållande till en viss avståndsring framgår ju av skivbilden. Detta är särskilt användbart när radarbilden är svårtolkad p.g.a. hög sjö, regn eller falska ekon. Även tidig upptäckt av svaga ekon såsom t.ex. prickar underlättas avsevärt. Man vet ju exakt var på radarbilden man skall leta. Likaså kan ekon av andra båtar lättare urskiljas från t.ex. intilliggande skär och kobbar.

Om sjökortet prepareras, ökar snabbheten och säkerheten vid skivnavigering. Anteckna kompasskurser, lägg ut lämpliga girpunkter och markera tydligare vissa väl synliga ekon - t.ex. små kobbar - som syns dåligt i sjökortet.

Man bör helst radarnavigera i en farled med full optisk sikt innan man går den i dimma. Att med skivan teoretiskt radarnavigera i en farled innan färden är också en god idé.