Vad går det ut på?

Om man i en rätvinklig triangel känner ytterligare två element, kan triangelns alla övriga element lätt beräknas.

Känner man t.ex en fyrs höjd (h) och vinkeln (v) mellan siktlinjerna till fyrens topp, resp bas, kan avståndet (a) till fyren beräknas och sättas av som radie i en cirkelformad ortlinje runt fyren.

a (M) = 1,86 x h (m) /v (bågminuter)

Om vinkeln hade varit större skulle avståndet ha varit kortare; om vinkeln hade varit mindre skulle avståndet ha varit längre.

På samma sätt kan en ortlinje runt en himlakropps projektionspunkt (= punkten där lodlinjen mellan himlakropp och jordens mittpunkt skär jordytan) beräknas och konstrueras. Istället för att mäta vinkeln mellan fyrens topp och bas, mäts vinkeln mellan himlakroppen och dess projektionspunkt.

Att projektionspunkten är under horisonten innebär bara att vinkeln istället mäts mellan horisont och himlakropp. Samt att uträkningen baseras på en mer komplicerad formel. Då måste även hänsyn tas till observatörens ögonhöjd. Höjden (h) anses vara oändlig.

Av praktiska skäl beräknas inte omedelbart avståndet till projektionspunkten med ledning av den uppmätta vinkeln. Istället används huvudsakligen den s.k höjdmetoden. Den innebär i princip att: - vinkeln mellan himlakropp och horisont mäts, - den vinkel som skulle ha mätts om man istället varit i ett annat (antaget) läge beräknas, - skillnaden mellan dessa vinklar beräknas, - från ett antaget läge sätts vinkel-skillnaden av som radie till en ortlinje. Denna ortlinje kombinerad med en ytterligare ortlinje ger oss ett observerat läge.

antaget läge = position konstruerad enligt vissa villkor. räknat läge = position i huvudsak baserad på kompass och logg. observerat läge = position baserad på bästa möjliga observationer.