Hur navigerade vikingarna?

Man kunde navigera efter stjärnorna, men de rör sig över himlen under natten eftersom jorden roterar. Jordrotationen påverkar hur vi ser alla stjärnor med undantag för polstjärnan som tycks stå stilla men alldeles för högt på himlen för att kunna användas till navigation Ett stort problem med att navigera efter stjärnor är att det inte blir mörkt i norr under sommaren. Då syns inte stjärnorna.

Vikingarna hade inga kartor eller sjökort. Inte heller hade de magnetkompasser som kunde visa väderstrecken. Ändå kunde de segla både fram och tillbaka över Atlanten, ända bort till Nordamerika. Hur gjorde de?

Ett sätt att navigera under dagtid beskrivs nedanför:

Sedan tidigare är det känt att solens position kan bestämmas med hjälp av mineralet när himlen är molntäckt. Nu har ungerska forskare visat att solen kan hittas även när den stigit ner under horisonten. Ljusbrytningen i mineralet islandsspat gör att solen kan hittas även när det är mörkt.

Tillsammans med en graderad träskiva kan det bli en solkompass. Med en graderad träskiva och ett polariserande mineral kunde vikingarna hitta riktningen till solen även när den stigit under horisonten. Med hjälp av en kristall av islandsspat kan riktningen till solen även bestämmas när det är mörkt.

Islandsspaten har nämligen polariserande egenskaper och ger ett unikt mönster när den exponeras för solens ultravioletta strålar. Om vikingarna med hjälp av solstenar hittade riktningen till den dolda solen kunde de beräkna hur solen skulle ha kastat sin skugga från pinnen på den graderade träskivan och på så sätt ta ut en färdriktning.

Islandsspat, eller islandskristall, är ett mineral med polariserande egenskaper. Islandsspat är en optiskt klar kalcit (kalciumkarbonat, CaCO3), en variant av dubbelspat, som är lätt att spalta, en kalkspat som är dessutom dubbelbrytande.